Dilschmann.com

Welcome to Lasse Dilschmanns online hub, your single source of spectacular Dilschmania and online fever

Äntligen ett sjukt hett abborrerally!

Posted on | September 14, 2011 | No Comments

En plan i år har varit att ta tag i abborrfisket på riktigt, dvs att riktat börja fiska mer mot borre, utöver bryggmetet med ungarna. Så när FARM-kollegan Filip solade en ledig plats i en borreguidning slog jag förstås till på rot. Med lika delar klentrogenhet och åtro har jag ju under åren hört talas om borrepass där det knappt gått att få ned jiggarna innan klunsarna smackar på. Riktigt så höga förhoppningar hade jag nu inte, men att få tillfälle att höra hur just denne guide tänker kring borren var gott nog. Så det var med stor spänning jag mötte upp guide & fiskare vid rampen i norra Furan i måndags. Vädret var vl iofs en smula nedslående, absolut monsunregn och ett lufttryck som hotade att gå genom backen. Det senare har jag ju förstått är en viktig faktor för borrarna pga deras lite egna slutna simblåsa, och just kraftiga lågtryck, under fall dessutom, brukar ju ytterst sällan lyftas fram som särskilt gynnsamma förutsättningar vid fisket. Men strunt samma, en dålig dag på sjön är ju som bekant alltid bättre än en bra dag på land. Vi lade ut och tuffade mot det tilltänkta vattnet. Efter en kort stunds bligande på fisk-TV:n ankrade vi upp och singlade ut våra små gummiluringar. Det smackade på nästan på en gång. De tre timmar som följde går till historien i min egen historieskrivning, för trots att regnet bara ökade och ökade i intensitet så var abborrarna så extremt på hugget att det inte kändes verkligt! Jag hade två eller tre sviter med fisk upp i varje kast åtta kast i rad! Inga superbumlingar, men heller inte riktigt små. De flesta låg runt 4-5 hg., med några avstickare uppåt 7-8 hg. Men det roligaste var att dom var så extremt på. I nästan varje kast hann jiggen inte mer än landa på botten förrän det började nafsa argt. Det svåra var att kroka dom, de tycktes hugga på jiggstjärtarna och missa kroken trots att vi körde med nästan minsta sizen på jigg. Jag tror bara jag blev av med 6-7 jiggstjärtar under dagen. Det lustiga var att dom ändå kunde hänga på flera sekunder i drillningarna, hur hårt jag än tog dom, innan de släppte taget om jiggen. Vi höll till på en och samma kant mot ett större djup i kanske två timmar, gjorde endast kortare förflyttningar på 20-30 meter. En märklig detalj var att vi bara hade ett enda gäddhugg. Det torde betyda att någonstans i närheten fanns det ännu mer gäddmat än i vårt abborrkluster, huga… Vi gjorde en lite längre förflyttning och bytte fjärdfisket mot en vik, och där var det om möjligt ännu mer borre, dock något mindre storlekar.

När klockan passerat lunchtid (Mojolunch blev det, inget avbrott utan en tugga macka här och där mellan fiskarna såklart) sprack molntäcket äntligen upp och regnet upphörde. Nu hade vi jackat upp säkert en bra bit över 100 abborrar, och trots att jag inte trodde det var möjligt kände vi oss lite mätta på abborre. Med väderomslaget i minne styrde vi om till gäddfiske under eftermiddagen för att se om de gröna var på krigsstigen. Det var dom inte riktigt, vi lyckades väl pilla upp en sådär 14 snipor i båten under eftermiddagen, men vi hade ingenting gratis. Lite tjurigt och bara små fiskar. Filip hade i och för sig en följare av lite bättre kaliber, som stannade upp vid båten och hängde och blängde på hans McTail, men den vände lojt ned i naten igen och visade sig inte mer trots ett par senare drifter över samma flad. En annan mycket minnesvärd episod var när Gunnar, kastkanonen i fören, hade krokat en mindre slips och fått den in till båten kom en 4-5-kilos underifrån och nöp den tvärt över buken. Den större gäddan var riktigt bestämd och gjorde flera arga rusningar nedåt så att vattnet sprutade. Efter ett par stenhårda försök gav den dock upp. Den lilla gäddan var ganska sargad men inte genombiten så den fick gå tillbaka, till sitt “trygga” hem…

Hur det nu är möjligt så lyckades jag med bedriften att blanka på gädda. Hade två fiskar som klev av men tji upp. Nåja, nu hängde jag inte läpp för det, det var ju abborrfisket som var dagens (Höstens? Årets? Livets?… ) stora behållning, och att gnugga upp snipor kan jag ju göra en annan gång, kanske runt Finnhamn/FARM i början av oktober som vanligt…

Stort tack guiden och Filip för en dag som jag aldrig kommer att glömma, abborrfiske är på menyn för att stanna! Familjen uppskattade för övrigt också abborrfisket, 8 st matborrar följde med hem. Men jag får nog fila på min filéteknik framöver, annars kommer jag behöva borrar på 2-3 kg för att få ut vettiga bitar… Det monsunliknande hällregnet gjorde att jag inte fotograferade något annan än dagens minsta abborre, iPhonen är inte som bäst i väta…

Så årets satsning på borre har gett fiskar på 1,27 resp 0,94 kg samt ett vanvettigt rally. Det sammantaget överträffar alla mina förväntningar :) Nu växlar vi om mot gäddjakt, närmast nu på fredag brakar Sturehofs Gäddsällskaps KM loss i dagarna två, och jag är strängt laddad, på gränsen till sjukligt övertänd…

Comments

Leave a Reply





  • categories

  • RSS snapsearch on other blogs about me

    • An error has occurred, which probably means the feed is down. Try again later.
  • Get Adobe Flash player