Dilschmann.com

Welcome to Lasse Dilschmanns online hub, your single source of spectacular Dilschmania and online fever

det nyckfulla öringsfisket

Posted on | April 26, 2010 | 1 Comment

Oxdjupets glittrande vågor dunkar förbi under skrovet i drygt 40 knop. Luften har redan hunnit bli varm, 10 grader, och vinden runt 6 m/s sydlig. Ytvattnet håller runt 4 grader. Jag har brutit mig loss på öringsjakt, och jag kunde knappast ha önskat bättre förutsättningar. Tänk att det bara var en knapp timme sedan jag korvade på barnen täckbyxor och gick med dem till dagis.

Egentligen känner jag att jag borde söka öringen inåt i skärgården, tidig vår när vattnet fortfarande är isande kallt tror jag personligen att de silvriga spökena har lättare att få upp farten och smaska tångräkor och småfisk långt inne i näringsrika innerskärgårdsvikar där vattnet hunnit värmas upp lite mer. Men fiske handlar inte bara om att få fisk, jag vill njuta av skärgården och styr därför istället utåt. Inte till havsbandet men någonstans mitt emellan, dit stadsjeeparna inte når och där siktdjupet är gott till och med i juli.

Ett problem är att jag aldrig fiskat våröring på dessa breddgrader förut. Norra och södra skärgården och för all del Baggen är betydligt mer hemtama vårhak för min del vad gäller öring, dit jag åker idag har jag inga heta ställen alls. Men jag har gott kaffe, prima bullar och mackor, och framförallt har jag hela Östersjön framför mina fötter. Det är i alla fall så det känns när jag snabbt frigör mig från storstadsspöket i takt med att det blir glesare mellan sommarnöjena och småbåtsbojarna ersätts av sjöfåglar.

Jag har givetvis i god tid analyserat sjökortet och har redan en plan klar. Faktum är, trots att det kanske inte är helt sunt, att de flesta nätter ägnats åt funderingar kring detta i väntan på John Blund under vintern. Redan vid första stoppet minns jag plötsligt hur svårt det är att fiska öring ensam från en relativt stor båt. Vinden har friskat i och den fina lovartstranden är nedlusad med fina undervattensstenar där öringen kan stå och vänta på att vinden och vågorna för med sig något gott att äta. Kast, tre vevtag, parera med backslaget, tre vevtag, vrid ett varv på ratten för att styra driften något mer till babord, veva lite till. Oups, där var en stenrackare som inte fanns på kortet – Snabbt tilta upp motorn så propellern nästan bryter ytan, men inte för mycket eftersom den måste ta också, och backa undan från stenen. När bumlingen är avvärjd är det bara att plocka upp spöt igen, ta in löslinan och hoppas på att draget sitter i gräs eller tång istället för inkilat mellan stenblock. Så fortgår dagen, för vem har tid att ankra när man jagar öring?

Hur som helst, jag följer min plan, som visar sig motsvara ungefär mina förväntningar sett till vatten- och strandtyper. Jag får vissa infall som jag följer, och tycker själv att jag hinner täcka av ganska mycket olika slags vatten. Någonstans står öringen, varje dag, varje timme. Problemet är att den måste vara sugen på att äta just när mitt lilla fina bete svissjar förbi. Jag möter ett par andra öringsfiskare men på det stora taget får jag ha skärgården för mig själv. Jag hinner med ett par snabba soliga och underbara fikapauser, där jag passar på att höja blicken från sitt polariserade sökande efter bottenstrukturer till horisonten, och ännu högre. Detta är min bästa tid i skärgården, sol, vackert väder men inget folk.

Men det nyckfulla öringsfisket drabbar mig idag ännu en gång. Jag känner inte så mycket som ett pet, jag ser inga följare, virvlar eller fenor. Jag har inte en enda kontakt. Kanske stod dom längre in ändå, kanske stod dom i lä bara för att jävlas, kanske skulle jag haft ett ännu passivare bete som mer imiterade en halvdöd tobis? Eller borde jag ha testat ett fett ettrigt försommarbete med extremt yvig gång för att reta dom till hugg? Fan vet. Men ett vet jag, och det är att dagar som dessa aldrig är bortkastade. Tvärt om. Jag har lärt mig nya delar av skärgården, hittat nya fina stenar, och några farliga som jag nu slipper offra motorfärg på i framtiden. Och framförallt har jag fått en galet fin dag på sjön, ensam under en strålande sol på ett glittrande hav. Mycket mer kan man inte begära innan det är dags att vända stäven hemåt för att hinna möta sina lika glittrande barn vid dagisgrinden :)

Comments

One Response to “det nyckfulla öringsfisket”

  1. Fredrik
    April 26th, 2010 @ 21:40

    Ahhh… underbart, men jobbigt att inte få vara hemma och känna på utrustningen på ett tag. Låter som att du haft en rätt bra dag trots svårflörtade öringar.
    / Fredrik

Leave a Reply





  • categories

  • RSS snapsearch on other blogs about me

    • An error has occurred, which probably means the feed is down. Try again later.
  • Get Adobe Flash player