Dilschmann.com

Welcome to Lasse Dilschmanns online hub, your single source of spectacular Dilschmania and online fever

Pike bike och ljuv gäddpremiär

Posted on | April 19, 2011 | No Comments

I lördags var det båtfiskepremiär på riktigt. Mälaren, som jag ännu inte fått koll på, stod på tapeten och finsällskap i form av Clé var peggat. Clé och jag brukar annars tampas mest i KM och vårtävlingen “vårhugget” inom SGS. När jag mötte honom fick jag se världens mig veterligen första Pike bike.

Halvvägs genom stan hade Clé ruttnat på skramlande spön och rasslande lösöre. Resolut stegade han in på Fiskarnas Redskapshandel och köpte sig ett fodrat koger till spöna och en beteshink att hänga på styret. Game set och match :)

Min stora farhåga var isläget, jag trodde inte innerst inne att mina tilltänkta vikar och marer hade sköljt än. Framme vid gattet in till min heta mar ser vi att det ligger ca 5 cm obruten is i infarten, men att hela maren innanför är öppen. Världsklass! Inte bara att spoten är fiskbar, vi är bevisligen först i år att fiska vattnet! Ca 2 grader i vattnet utanför och strax över 4 grader inne i maren. Vid det här laget hade både Clé och jag kunnat stampa guldrullar på krita.. Efter lite idogt isbrytande sänkte vi ned blyplätten i heta hörnan. Detta ställe brukar inte svika, en 7-8 kilos har tidigare år abonnerat på en specifik kvadratmeter på bara 3-4 dm djup. Med nästan religiös andakt lobbar jag en suspending goding rakt in mot hörnet, vevar upp löslinan och skickar ut betet åt ena hållet, låter det hänga en sekund och sedan en len smisk ut tvärt åt andra hållet och häng….. Hmm, nu borde det ha smällt? Vi matade på kast efter kast utan andra kontakter än den alltid lika stockstumma stubbvassen.

Nehej, winners corner gav inget så vi flyttade oss till andra sidan, där det alltid brukar stå fisk men sällan stort. Första kastet satt i dold stubbvass, men jag kom loss och lät en BJ shallow ta några sidglid för att sedan hänga ett par sekunder. Smack! En arg liten hanne hade avreagerat sig på min Buster. Den fick följa med in till båten och fix lyx-release i vattnet med kroklossaren. Det kändes som att den inte riktigt hade födohuggit utan mer revirförsvarat, speciellt eftrsom jag hade ett rött bete vilket alltid brukar reta upp revirhävdare.

Spoten gav inget mer så vi drog vidare en bra bit till ett ställe som vi bligat på många gånger på kortet men aldrig testat. Vattnet blev kallare och kallare och var till slut nere under en grad. Infarten till haket var ännu ett trångt gatt som vätte ut mot en större fjärd. I gattet låg en ispropp och eftersom vinden låg på utifrån hade isproppen samlat upp sinnessjuka mängder isklippt vass. Jag puffade på is och vass men det blev till slut ganska trögt.. Jag fattar inte riktigt varför vassen fastnade under skrovet innan akterspegeln, men fastnade gjorde den. Till slut hade vi kanske en meter stenhårt packad vass under hela aktre skrovet. Att den fastnar vid riggen och noskonen begriper jag men nu matade det på framför motorn. Det var faktiskt ganska knöligt att reda upp det hela. Djupet var bara knappa halvmetern, så att gasa sig ur problemet var inte aktuellt, då hade jag bara satt proppen i backen. Med vig akrobatik och med hjälp av en rejäl muskyhåv och en paddel lyckades vi till slut ta oss loss i alla fall.

Väl inne i nya vattnet steg temperaturen sakteliga upp emot dryga 4 grader igen och vi fick stitrrande blick, oregelbunden puls och lite för fuktiga läppar. Men trots att alla förutsättningar kändes helt 100 (vi visste inte då att det var tokfullmåmne iofs) hände absolut ingenting alls. Vi passade förvisso på att ta ett break i en mycket solig och skön vass och satt med termosarna kluckandes och njöt i fulla drag av tillvaron. Vi hade inte sett eller hört några tydliga tecken på gäddlek så slutsatsen blev att fisken fortfarande måste stå kvar i branterna utanför.

Vi försökte hitta rätt ut mot djupet men avsaknaden av tydliga bottenstrukturer gjorde det svårt. Istället för den branta kant från 3-6 meter vi hade velat se, kastade vi planlöst tunga Zaltar på en låååångsamt sluttande 300 meter lång och bred kant. Tiden rann ifrån oss och vi åkte hemåt igen. Inte helt nöjda med fisket, men ändå grymt nöjda med dagen :) Vi hade utöver min (ca 2-kilos) fisk tre missade hugg men inget som satt.

Jag kollade med en bekant som också kört Mälaren samma dag men betydligt längre bort, och han hade till slut hittat fisk på 12 meter, proppfulla med mask. Så de ligger betydligt senare i fasen än vi trodde. Bara bra iofs, då finns det tid kvar att ta dom innan lekbestyren tar vid! Nu närmast stundar nog öringsfiske i och för sig, men kanske kanske hinner jag på dom gröna igen innan leken tar över.

Comments

Leave a Reply





  • categories

  • RSS snapsearch on other blogs about me

    • An error has occurred, which probably means the feed is down. Try again later.
  • Get Adobe Flash player