Dilschmann.com

Welcome to Lasse Dilschmanns online hub, your single source of spectacular Dilschmania and online fever

Sturehofs KM, klart som korvspad

Posted on | September 19, 2011 | No Comments

I helgen var det dags igen, KM i SGS, Sturehofs gäddsällskap. Som traditionen numer bjuder slöt järngänget upp ute hos Ragnar i hans eminenta chateau de fesk. Jag hade redan tidigare i veckan förberett allt och lastat båten, så i fredags hängde jag och Johan på låset till slussen kl 6:30. Planen var att köra ett stopp på vägen till Ragnar, och hinna jacka upp ett par stadiga fiskar redan innan morgonbönen på bryggan klockan 9. Vi tog några snabba kast och pillade upp en godkänd (+2 kg) fisk, men jag var tvungen att hinna tanka på vägen, och när Johan frågade hur långt det var till Ragnar sa jag “20 till macken, 20 till efter det”. Det blev helt plötsligt ont om tid och trots att det högg friskt risslade vi ihop grejerna och pressade utåt mot macken. När det väl var påfyllt i tanken kollade jag på klockan och kunde konstatera att vi hade en dryg timme på oss… Jag hade naturligtvis avsett 20+20 minuter, Johan trodde jag pratade distansminuter och vi hade lämnat det heta haket helt i onödan..

Den stora frågan var hur gäddfisket skulle påverkas av väderomslaget. Veckan hade präglats av milda men hårda sydvästliga vindar, och täta rapporter vittnade om ett absolut glimrande fiske. På fredagen skulle det vrida om till nordan, och dessutom komma ett riktigt ras i temperatur. Sällan den bästa prognosen för gäddfiske, särskilt när man lägger till en ganska jobbig månfas. Vi mötte upp gänget vid Ragnars brygga. Ragnar och TG som skulle fiska ihop, Cle och Gustav och så jag och Johan. Alltid lika underbart skoj, hoppfullt och allmänt euforiskt att samlas för officiell start! Vädret var oroväckande fint, och vattnet var, precis som befarat, exotiskt kristallklart och stilla. Jag och Johan hade vår gameplan för dagen klar, och efter en snabb kaffe gasade vi på , mer än sugna på att börja dänga!

Vi höll oss till vår planerade rutt och betade av hak efter hak, alla med potential att ta hem hela tävlingen under rätt förhållanden. Men det visade sig vara helt fel förhållanden. Hur vi än jagade och trixade hittade vi ingen huggvillig fisk. Vi provade inåt och utåt, gamla vindkanter och aktuella. Grumligt vatten och klart, djupt och grunt. En bra stund in på eftermiddagen, efter att vi stirrats ut på nära håll av en nyfiken säl, plockade jag upp ett tips jag fått för det aktuella vattnet dagen innan, vi styrde ut mot små öar mitt på en fjärd och kastade av. “Fisk!” ropar Johan i första kastet på ön. Snabb håvning av en sardinliknande liten gädda, men ändock en gädda efter timmar av fisktorka. Ett eller två kast senare nitar Johan en till i samma kaliber. Nu kunde jag inte tåla mig längre utan slängde på ett skeddrag jag också, ett klassikt 35g Utö för att vara exakt, och smack i första kastet. Det visade sig att de mindre öarna höll en rasande massa mycket hungriga gäddor som alla stod på exakt samma vädersträck i gammal vind. Jag tror vi noterade 16 st gäddor i området, varav egentligen ingen var mycket större än kanske 1,5 kilo.

Nu höll tiden på att rinna ifrån oss, och telefonsamtal från våra fiskande vänner gjorde gällande att de hade haft om möjligt ännu trögare fiske och redan satt och eldade i bastun… Vi hade vid det laget en bra bit att åka, men jag hade två kassaskåpsäkra spots på vägen, och då vi hade 18 gäddor i båten, mot vårt egna uppsatta mål med 10 per man och dag, kunde det hålla. De två haken har aldrig svikit mig förut, och gjorde det heller inte denna gång. MEN, vad som däremot svek mig var mina mothugg. De två stoppen levererade snabbt var sitt stenhårt rappt hugg, som sedan bara uteblev…. Pang-smack-borta. Fruktansvärt irriterande, men jag får glädja mig med att jag i alla fall vet var dom bor.

Väl åter vid bryggan vidtog den sedvanliga supertrevliga kvällen. Alla i vårt gäng hade haft uselt fiske, och de få rapporter vi fått från andra områden vittnade om liknande förhållanden. Knallvarm bastu, frisk öl och god mat nedsköljd med förbannat bra rödviner räcker långt!

Dag två hade jag i sista minuten switchat plan, less på allt för mycket klarvatten styrde vi kosan ganska långt för att istället kunna fiska av en mycket djup skärgårdsvik som innehåller allt från det grundaste leriga marfiske hela spektrat ut till stenigt klarvattenfiske, via oändliga vasskanter i olika väderstreck. Dagen var underbar, för solbadare, för gäddor var den usel. Vi startade klockan 8:00, och när hon var 16:00 hade vi inte haft ett pet! Jag skojar inte, vi hade inga följare, inga virvlar, vi fick knappt bottennapp ens. Jag behöver knappast tillägga att jag vid det här laget var ganska stukad mentalt…

För att hinna till protokolldeadline och middag var vi tvungna att vara tillbaka vid båtklubben runt 17, men vi hade planerat att ta ett stopp vid fredagens morgonhak eftersom det producerat en del action. Det skulle visa sig vara ett segerdrag. Andra kastet hade jag ett hugg och fisk som pumpade på ett par gånger och sedan klev av. Sedan fortsatte vi ha en kontakter i var och varannat kast, men de nafsade och slöhögg utan att vi lyckades nita dem. När jag testade att ta hem stora Zalten extremt långsamt med täta och långa vevstopp på 5-6 meters djup blev det annat ljud i skällan och vi började dra fisk! Först en 2,4kg, sen en 3,0 och lite annat i den kalibern, alla godkända. När det bara var sekunder kvar innan tiden rann ut tog jag det berömda sista kastet. Pang, fast fisk! Den här fisken kändes först inte annorlunda, men när den kom närmare båten och vägrade komma upp anade jag att det kunde vara en större sort. Jag tog den, och alla andra tävlingsfiskar för övrigt, ganska hårt för att inte ge den någon chans att vända eller ruska sig loss. Väl i håven kunde vi beskåda en fet och grann gädda, som vid vägning visade sig väga 5,2 kg. Lyckan var total efter alla timmars slit, och efter alla minimala gäddor! Gäddan hade fullkomligt slukat min Zalt och blödde lite ur en gälbåge, men efter lite rehab fick den nya krafter och piskade på ned mot djupet igen så jag hoppas den klarar sig fint. 

Totalt kom vi upp i 23 gäddor varav 6 st godkända. Ett resultat som en vanlig helg hade varit en ganska rejäl bedrövelse. Vi hade ju en finare fisk men på KM brukar det alltid pillas upp åtminstone ett par över fem och några uppåt 8-9 kg. Men det visade sig att samtliga hade haft uselt fiske. Några hade förvisso hittat sniphak som vårt, och lyckats pilla upp över 40 slipsar, men min 5,2:a stod sig hela vägen in i mål som tävlingens första fisk. Knäppt men kul att få visa framfötterna på KM. Extrem cred till SGS för att som alltid fixa ett grymt prisbord, över all förväntan!

En satans kul helg, som alltid, och stort tack till Ragge för den bästa fiskbasen och värdskapet! Tack alla andra sköna polare och tack SGS för att ni är så sköna! Någon gång måste ju KM infalla under goda fiskeförhållanden, då blir vi odödliga :)

 

 

Comments

Leave a Reply





  • categories

  • RSS snapsearch on other blogs about me

    • An error has occurred, which probably means the feed is down. Try again later.
  • Get Adobe Flash player