Dilschmann.com

Welcome to Lasse Dilschmanns online hub, your single source of spectacular Dilschmania and online fever

Vårhugget, lite som Telias notering

Posted on | May 1, 2012 | Comments Off on Vårhugget, lite som Telias notering

Stor insats, liten utdelning. Ja i fallet med Telia tillhörde jag iofs inte de som lät sig övertalas av Björn Rosengren att investera i statens kopparknypplare, men i Vårhugget, Sturehof Gäddsällskaps vårtävling, ja där blev det en mycket mager avkastning. Nytt för i år var att hela fyra dagar var öppna för tävlan. Nytt för mig i år var att endast en av dagarna var spelbar för min del.. Jag visste att vårhugget anno 2012 skulle landa mitt i en hastigt startad gäddlek, vilket ytterst sällan är bra för fisket. Dessutom var kvällen/natten blockad för mig, vilket ibland under lek kan innebära ett break i de lekandes matvägran. Hur som helst, min game-plan för att maximera mina chanser var att starta i Saltsjön och avsluta i Mälaren. Jag inledde, 2 timmar försenad, med att slussa ut och ankra upp just på en plats där jag vet att de stora tidigare stått förparkerade för lek, innan de går upp och gör det som de nu gör. Jag matade på utan rast och täckte både djupet utanför, den fina branten, och det grunda innanför. Helt utan livstecken. Det kan vara så att just detta hak tappat sin status som lekvik på grund av stadens utbredning, de muddringar som gjorts i samband med den har nog inte enbart varit av godo för våra gröna vänner. Men det var bara första halvlek. Faktum är att planen ursprungligen innehöll tre halvlekar, eller snarare då perioder. Den sista skulle ha förlagts till Nynäshamn tillsammans med SGS-kollegan Clé, men hans kalender fick spasmer så den planen brann inne. Men jag slussade inåt grodhavet igen och styrde kosan bort mot Ekerö och inåt. Tyvärr upprepade sig samma historia. Plask och lek i varenda vass, och inga uppvärmare utanför som ville motionera med mig. Jag fick hemfalla till arga gubben, dvs en liten hörna i en mar där det alltid alltid alltid står en arg liten gäddpinne på kilot. Han står och nödhåller på ca 3 decimeters djup halvvägs upp på en åker, och varje år får han ta emot sina damer med ett nytt krokhål i läppen. Stackarn. Jag hann som sagt inte nöta på mot skymningen utan fick ge mig hemåt med endast en ynka liten slempelle i protokollet. Låt vara att det var en vacker och solig dag på sjön, men något segertåg i Vårhugget var det sannerligen inte. Nästa år ska jag planera in mer tid, och rigga lite andra hemliga vapen, och då j..lar!..

Comments

Comments are closed.