Dilschmann.com

Welcome to Lasse Dilschmanns online hub, your single source of spectacular Dilschmania and online fever

Vinst med minsta möjliga marginal

Posted on | September 24, 2012 | No Comments

I helgen var det dags för den mycket traditionstunga tävlingen FARM på Finnhamn tillsammans med Mattias och Micke. I år var tolfte året i rad vi körde, och merparten av alla glada laxar är desamma år efter år. Innan starten gick kl 17:00 på fredagen hann vi med lite fritt fiske och vi passade på att prova helt nya vatten. Det är alltid kul att testa nytt, och även om fisket inte var riktigt hett så kändes det som att det fanns potential. Kanske inte för de riktigt stora fiskarna, men för bra fiske. Säsongsmässigt kändes det som att vi var lite mitt emellan, 10-11 grader i vattnet och gräset har inte hunnit ruttna ned, de stora har inte riktigt klivit in men det går heller inte att räkna med att hitta dom på sommarplatserna. Vi stretade i alla fall på och gnuggade upp fisk lite här och var, men det var klent med snittet, mycket små fiskar. Ända tills jag vid en riktig snipvass lobbade in min buster jerk långt in i plockepinnet och efter bara något vevtag för att få igång den kände ett rejält hugg. Därpå följde ett par mycket spännande tunga bugningar. Sedan hände inte så mycket på ett tag, fisken följde ganska snällt med in mot båten. Jag hade först ropat “Nu är det nog håvning!”. Micke frågade om han skulle håva men jag sa att “njae, jag vet inte, kanske inte”. Det var först när fisken kom in mot båten, och mot motorn och propellern för att vara exakt, som vi båda såg att den var rejäl. Det var även nu som den började trilskas på allvar, och drog på ett par ganska tunga rusningar mot både vassa (öringsnaggade) propellerblad och aluminiumlister och kölkanter… Men till slut kunde vi landa den i håven där den fick ligga ett tag och vila upp sig innan det var dags för posering. 108 cm och 7,1 kg blev resultatet. Ingen pangfisk, men en satans trevlig överraskning från en förmodad snipvass! Roligt också att ta en riktig fisk på jerkstickan, var ett bra tag sedan jag körde med den annat än till sommarens ytbeten mm.

Dags att öppna slussen!
Klassisk snipa
Fikadags i solen, Micke reflekterar, i dubbel bemärkelse… 

Hur som helst, vi samlades strax före fem vid bryggan på Finnhamn och kunde glatt hälsa på alla sköna polare, och på någon ny. Innan starten fick vi också en gåva av tävlingsledningen, en lärobok för de minsta där Bamse lär sig klockan. Tydligen skulle det finnas någon koppling till förra årets målgång, där det glunkades om att vi var sena in. Kan jag över huvud taget inte tänka mig… Starten gick, och Manne som fiskade med Fille kunde inte hålla sig från att lyfta trotteln på sin helt nyinförskaffade Buster Magnum med en 225:a bak. IF-båten som låg ankrad vid ångbåtsbryggan var nog måttligt road, vi andra tyckte det var rätt fränt. Kvällspasset gick dock trögt. Som det ALLTID gjort för oss på FARM. Fan att vi aldrig kan få inleda lördagen med lite sköna pinnar i protokollet. Vi jagade upp sju fiskar, men bara en av dom var godkänd.

Dagen efter spettade vi ut till en utlovad syndaflod av regn. Nu blev det som så ofta förr, SMHI var way off. Vi hade faktiskt ganska bra väder hela dagen, lite regn nu och då men inte så att vi kände behovet av att bygga en ark. Vad som däremot var en mindre rolig överraskning var att nästan inget av våra kända ställen levererade. På sin höjd tog släppte de ifrån sig en godkänd fisk. Vi gnuggade på ett tag längs vår planerade rutt men vid lunchpaus var vi modstulna. Inget funkade, inte vikarna, inte uddarna, inte öarna. Vid det laget hade vi kanske fått ihop tiotalet godkända fiskar. Så vi gjorde helt om och tog en längre förflyttning för att testa nya vatten igen. Det visade sig vara ett något bättre alternativ. Kan ju förvisso ha berott på huggperioder eller annat men vi började få lite mer godkänd fisk. En sjuk episod var när vi gled in i en mycket grund vik med kristallklart vatten. Där pangade smågäddor på i parti och minut, men de var löjeväckande små. Men en tre till fyrakilos gädda bråkade med oss å det grövsta. Helt nära båten, kanske två meter, gjorde den utfall efter utfall mot våra beten, fullt synlig. Jag tor den var på samtligas beten minst två gånger var, och det GICK INTE att kroka den?! Helt galet, man borde ju kunnat fulkroka den under hakan eller liknande, men icke. den tog tag i betena och kastade iväg dem åt sidan.

Vi hade inte riktigt häng i tävlingen kände vi, tiden gick och det var dags att börja tänka på återfärden. Vi hade nu studerat Bamses kunskaper inom kronologin och ville inte riskera en sen ankomst på riktigt. Men de sista drifterna hade avslöjat ett mönster involverandes uddar och en viss vindriktning. Sista stoppet gav panghugg direkt. Micke rappade till ett mothugg direkt i första kastet, tre sekunder senare gjorde jag detsamma. Dubbelhugg och dubbelhåvning! Små men godkända. Inom loppet av bara ett par minuter hade vi landat ytterligare två godkända fiskar, på samma lilla fläck. Nu hade ci 21 godkända, och ett båtsnitt på 7 per man kan vara något att komma med, men känns långt ifrån tryggt. Så tiden rann iväg, och vi spettade mot Finnhamn och målgång, men det gnagde i oss. Tänk om de som bara är två i båten har 14 fiskar, vi skulle behöva liiiiiite mer… Men tiden tillät inte att vi letade efter bra ställen, så just innan målgång stannade jag helt sonika vid en oansenlig kant. Det var här eller ingenstans vi skulle hinna med två kast var. Inget i första, men i andra nitade jag en godkänd! Jublet var totalt, kanske var vi slagna med tio fiskar, men vi hade ett par decimaler med oss!

Team Krokodil och Fille & Manne i bakgrunden

Fler sköna FARM:are

Det visade sig vara just så. Fille & Manne hade tagit exakt 14 fiskar och vi vann med 0,33 fisk per man… Tänk om vi inte hade gjort det sista stoppet? Var värre är, tänk om vi hade skitit i alla “kända ställen” och båtåka, för att i stllet dumfiska längs diverse kanter, kanske hade det gett lika mycket eller mer?.. Ja ja, detta kan ju debatteras i det oändliga. Nu lyckades vi på något vis ta hem vandringspriset igen, och har ett helt år på oss att fundera hur vi ska tackla nästa års kvällspass, hur vi ska ta lördagen och hur vi ska få upp fler, större och grymmare fiskar… Ett stort tack till alla sköna filurer på FARM, och extra stort tack till tävlingsledningen som håller ihop denna underbara tradition år efter år! Totalt lyckades vi peta upp femtiotalet gäddor under fredag och lördag, men snittvikten var pinsamt låg…

Bucklan är i trygga händer ett år till!

Comments

Leave a Reply





  • categories

  • RSS snapsearch on other blogs about me

    • An error has occurred, which probably means the feed is down. Try again later.
  • Get Adobe Flash player