En modern julsaga i pocketformat
Posted on | December 5, 2009 | Comments Off on En modern julsaga i pocketformat
Hammarby Sjöstad har sina kvaliteter. Att som idag kunna promenera med familjen till färjan och åka raka spåret till Djurgården är en av dom. Utan att dröja med blicken passerade vi den ringlande kön av medborgare som med glasartade blickar och knorrande magar hade sparat sig ett helt år till Tyrols julbord featuring Jerry Williams.
Skansens julmarknad var vårt mål. Som alltid en ledig adventshelgdag i Stockholm. Jag måste säga det, jag tröttnar aldrig. I den händelse jag redan skulle ha fyllt min kvot av handknypplade hembygdsgrunkor har jag ändå stor glädje av en rekorderlig sotare, jag kan njuta av glöggdoften och saffransdimmorna. Barnen, väl fyllda med våfflor och därmed fokuserbara igen, har allt att göra. Lite djur, lite folk, massa lek och den enda extremsport tillgänglig för 3-åringar – ponnyridning.
En underbar och underbart kort och lagom juledag med de små och kärestan. Löken på laxen är ju att få chilla på färjan tillbaka hem, en tjock sjörök började rulla in österifrån, längst bort mot Vaxholm lösgjorde sig majestätiskt Birger Jarl ur dimmorna med lax- och skinklanternorna hemtrevligt bligande inåt hamn. En skärgårdsjulesaga i storstadsformat, häpp.
Svävfas inför Tomtekaoset
Posted on | December 1, 2009 | Comments Off on Svävfas inför Tomtekaoset
December. Min december i detta nådens år 2009 har inletts högst oortodoxt. En långhelg med barnen på landet skulle sörja för brasa bus och mys i väntan på att kärestan jobbar upp Storbritanniens BNP medelst punktinsatser på Harrods. Så blev det nu inte riktigt.
Med på tåget var nämligen också herr bacill. Helt oannonserad, ingen biljett och inget visum. Sådan var nu bacillens fabless att det var magtrakten den var mest förtjust i. Förutom de uppenbara nedsidorna, såsom att tvingas blankt rata älgkalvfilé av finaste snitt, solkades helgfriden ock av att försöka roa, traktera och managera tvenne vilda barn. Helt utan puls. Sällan har pappa lekt så illa. Illa var ordet sa Little Dill 1 och 2.
Men nu är det ordning på torpet igen! December är över oss, och jag tar emot julefriden med öppna armar! Pyntet ska upp, syltan ska in och tomtens eventuella ankomst verkar faktiskt ha en lugnande, eller skräckinjagande, effekt på de små. Dessutom inleds en av årets finaste skärgårdsmånader. Hela vår vackra skärgård, med dess invånare såsom Jansson, Österman, gädda, och havsöring ligger serverad enbart för den som har vett att ta sig ut. Nu gäller det att snabbt komplettera upp båten med en riktig über-xenonstrålkastare så att de korta dygnen inte blir en begränsning, sedan är det bara att ge sig ut i vågskum och snöyra. Gud så tacksam jag är över att vi har vår vilda skärgård kvar!
Väl mött bland glöggtillbehör och bränningar.
På östfronten intet napp
Posted on | November 25, 2009 | 1 Comment
Så har vi avverkat “lilla sandhamnsöringen” för andra året i rad. Nu officiellt en tradition! Jag hämtade upp två goda vänner på Klippudden halv åtta i tisdags morse för vidare färd rakt ut mot Sandhamn. Väl ute inledde vi med attackfiske i de yttersta bränningarna. Den utlovade kulingen lyste tack och lov med sin frånvaro, men som så ofta där ute var det mycket gammal sjö, och runt skären där djupen grundar upp brant trycks sjön upp och blir till galet höga dyningar. Alltid ett garanterat adrenalinpåslag att ligga och hålla båten på backen ett par meter från stenar och bränningar när sjön häver sig två tre meter och slår in över akterspegeln. Se fler bilder på Flickr
Vädret var till synes perfekt för öringsfiske. Molnigt, 5-6 sekundmeter västan, bra månfas och ett par dagars mildväder. Men hur vi än jagade efter de silvriga ville de inte vara med. Inte ens sälarna gjorde oss sällskap, tror det var första turen på tre månader där jag inte sett säl.
Vi fiskade oss fram mellan olika ställen, inklusive ett mycket bra strandhugg där båten fick kliva upp på stranden och beskåda en grym korvgrillning. Tappra som vi är gav vi allt rakt in i solnedgången, men denna tripp ville öringarna inte vara med. Förra året fick vi två stycken, kanske var den ena ett förskott för i år?
Nu ska det dock sägas att just fisk i båten inte på något sätt är nödvändigt för trivseln. Vi hade en grymt skön dag i den vackraste skärgård som finns, vi avnjöt en lång bastu- och pilsnersession på seglarhotellets spa, vi klämde i oss den odödliga värdshusbiffen och hann innan natten köra en riktigt actionspäckad pokerturnering med vissa whiskeyinslag. Imorse var vi uppe innan solen, till bräningarnas lågmälda dån, och susade genom en gryende skärgårdsdag hemåt stan och var vid bryggan innan kontorstid. Det mina vänner är 24 effektiva livsnjutartimmar.
-“Det tar bättre än man tror..”
Posted on | November 23, 2009 | Comments Off on -“Det tar bättre än man tror..”
Söndag 23:e november 2009, vilda tvålars gråa dag. Igår bar det av ut i skogen på jakt med ett par kompisar. Regn var utlovat, och regn blev det. Hela dagen. Aldrig har jag suttit ute i en så jämngrå och blöt dag! Men en regngrå höstdag mitt ute i skogen är ju nu alls ingen plåga, utan något av det vackraste jag vet.
Det fanns mycket vilt på markerna, och då vi hade 5 st riktigt duktiga hundar av varierande sort att tillgå blev det bra fart på djuren. Men det var djurens dag, inte vår. Likt hala tvålar rann, smet och slank alla djur mellan oss som satt på pass. Älg, kronhjort, rådjur, vildsvin och räv såg vi komma undan. Själv beglodde jag en fin råbock majestätiskt hoppa undan på andra sidan hygget, och lite senare gick tre älgar förbi mig på nära håll men i full tätskog.
En riktigt skön dag i naturen trots oflytet. Dagens bästa citat blev onekligen –“Sikta och tryck bara, det tar bättre än man tror..”
Havets magiska silver
Posted on | November 20, 2009 | 1 Comment
Igår torsdag körde jag en snabb runaway mellan lämning och hämtning på dagis. Det var en perfekt grå höstdag, mild och runt 4-5 m/s vind. Kanonförhållanden för öring alltså.
Och visst var havets silvriga spöken i farten. Och även de inte fullt så silvriga, de som förbereder sig för leken. På första stoppet nöp en sådan lekfärgad fisk på, 50 cm och kanske 1,5 kg gissningsvis. Fisken var otroligt vacker med sin guldbruna färg och röda prickar.
Två gånger under dagen såg jag öringsfenor skära i vattenytan, mycket strand/grundnära. En garanterad pulshöjare när man står med spöet i högsta hugg. De ville dock inte tugga i sig min lilla Gruff i färgen barnbajs, vilket för övrigt var det enda bete jag körde med hela dagen.
På vad som skulle bli sista stoppet, ett litet skär en bit ut som nästan alltid gett kontakter, klev det på en otroligt sprallig liten silvertorped. Tyvärr under minimåttet men det var ordentligt krut i den, jag bjöds på tre fyra riktiga luftfärder. Den hade lite otur med krokarna i gälbågarna men jag tror att den repar sig. En snabb men riktigt skön dag i vår magiska skärgård.
Guns´n Bratwursts
Posted on | November 18, 2009 | Comments Off on Guns´n Bratwursts
Idag flydde jag Sjöstan och begav mig ut i skogen. Till en jaktskyttebana, närmare bestämt till fasan/sportingdelen av densamma. Det är lite trixigt att redogöra för de exakta kännetäcknen för just sporting/fasanbanor, men en lekmannamässig beskrivning lyder ungefär som följer: Det kommer lerduvor vinande från alla möjliga håll, ofta från flera håll samtidigt. Fort som helvetet går dom också. En regelrätt pigeon-blitz!
Min käre gamle far ansvarar för denna del av banan och kör “PRO-grillen” varje onsdag. Ett gäng sköna pensionister som pangar lerduvor, grillar korv och garvar en gång i veckan. Ety jag alls icke är pensionist fick jag kliva in som pryo. Gubbsen var duktigt grymma och jag fick nästan pisk. Men bara nästan. När jag blir pensio och har tid att träna varje vecka ska jag Malmsteena duvorna rejält. Allihop.
Hur som helst, det magiska med PRO-grillen är just grillen och samkvämet. Multietnisk korvfetischism när den är som bäst! Våga bara langa fram Sorunda Torparfalu på det grillgallret. Rysligt skön dag i skogen blev det. Manligt med brännblåsor på fingrarna, alternativt otroligt korkat att glömma korvbröd? I betraktarens ögon..
När reklam blir propaganda
Posted on | November 17, 2009 | 1 Comment
Säkert har du sett Svenska Spels TV-kampanj kring minderåriga och spel. Den har rullat ett bra tag nu och min egen gissning är att den kostar kring 20-30 MSEK. Jag vill be dig att reflektera lite över målgrupp och syfte med denna kampanj.
[pro-player width=’430′ height=’253′ type=’video’]http://www.youtube.com/watch?v=rPOEA66Ue-Y[/pro-player]
Är målgruppen spelsugna under 18 år, och syftet att hindra dem från att spela om pengar? Nej, det är det inte. För det första fungerar inte kommunikation så, att man kan visa en film som stimulerar unga till att ta nästa kliv i mognadstrappan och tro att de ska reflektera över negativa konsekvenser och därmed kväsa sitt eventuella sug. Visa en film på en alkoholist som vill ha ett järn men inte får köpa. 100-Wattare på den? För det andra finns det extremt mycket precisare och mer kostnadseffektiva kanalval än 3+ TV för att nå den målgruppen.
Syftet med kampanjen är att du ska TYCKA något. Du ska tycka att Svenska Spel är ansvarsfulla. Du ska tycka att Svenska Spel är ett bättre alternativ än andra. Målgruppen är nämligen alla vuxna i Sverige (alla med rösträtt) och därför ingår DU i den.
Vilken effekt tror du då att Svenska Spel önskar uppnå med sin investering? Vi har redan slagit fast att den avsedda effekten inte är att hålla minderåriga borta från spel om pengar. Effekten är att blåsa liv i den svenska myten om att bara Staten, genom Svenska Spel, kan hantera ett ansvarsfullt spel. Effekten de vill uppnå är ett opinionsstöd, allmänt och politiskt, för att hålla emot privata spelbolag.
Detta mina vänner gör att den aktuella kommunikationen inte längre är marknadskommunikation, utan faktiskt propaganda. Om den avsedda effekten hade varit att hålla minderåriga borta från spel hade Svenska Spel helt säkert kunna åstadkomma detta på riktigt, dessutom betydligt billigare genom insatser ute hos spelombuden. För det är där problemen finns. Inte på Internet eller i TV. Det är vanligt folk, som du och jag, som faktiskt måste ställa frågan ibland -“Hej, kan du visa leg?” Folk som är mer eller mindre beroende av intäkterna från försäljningen av Svenska Spels produkter.
Jag vill att du reflekterar lite över detta. Jag vill att du reflekterar över den kommunikation du ser från Svenska Spel och andra spelbolag. Jag vill framför allt att du reflekterar över vad som är en rimlig spelpolitik och agerar efter det. Kommentera här, diskutera på andra ställen, fråga din politiker, ditt spelombud eller varför inte ann-sofie.olsson@svenskaspel.se (tf kommunikationsdirektör på SS).
Tags: Advertising > communication > Marketing > Propaganda > Spelpolitik > Svenska Spel
Autumn leaves
Posted on | November 15, 2009 | 2 Comments
First land-based weekend in a long time. And what a knocking weekend it was, autumn when at it´s best! Albeit the weather was grey and rainy, the indoor socialisms were all the cosier. The fireplace burning 24/7, short bursts of playing outside with the little ones, good food in excess and the mandatory Kicki-festis set firm in “constant-dripple-mode”.
Days like these ones, one tends to remember how grand it is to just sit back and enjoy life and the family. No stressing around doing “fun stuff”, no packing-unpacking and drying +100 kg of fishing gear. But the bliss of loved ones doesn´t necessarily mean you can´t still walk the extra mile and add a layer of extra sweet love in the shape of food. Spaghetti Carbonara and Fläsklägg with rotmos were the focal points of this weekends robust Swedish-Italian cross-over theme.
Extra joy was brought by the fallow dear stags that feasted on fallen apples just 5 meters outside the sofa. My children pointed and made big eyes, my loved one commented that they were mooses. Big-ass antlers for sure but mooses, no…
Close but no cigar
Posted on | November 12, 2009 | Comments Off on Close but no cigar
Today I broke away for a quick lunch fishing attack. Knowing that the icy cold northern wind was going to make it a challenge to get them going. True, it was butt cold and I struggled switching gloves continuosly as they got wet…
I offered my sizzling hot lures in shallow waters, I offered them in deep waters. Fast, and slow. But no pikes wanted to play today. Time didn´t quite allow for a full hunt so after just three spots I dashed home. But by then, the sun had broken through the grey skies and my snacks had been enjoyed to the full in a sunny bay.
So, I got home with plenty of time to pick the little ones up at nursery school. Without a trophy, but with the memories of beautiful autumn day that all-in-all dominates the living crap out of most ordinary days.
Freshwater games tomorrow?
Posted on | November 11, 2009 | Comments Off on Freshwater games tomorrow?
The shamans of weather forecasts keep chanting about 1 degree celsius and a ungodly northly wind tomorrow. Why not head west and see if the pikes in Mälaren are game then? Pikes, come out and play…
